svala skuggan

nån slags närvaro

svala skuggan sluter upp längs vägen igen
följer dina steg och tvekar när du stannar

du är aldrig riktigt ensam

mellan dina andetag och hans mun
finns tusen osynliga brännande punkter
som aldrig kommer brinna
ord som kommer att sjunka ner i svart vatten
och stanna kvar i bottendyn

du är aldrig riktigt ensam

förbi
gå alltid förbi
full av dig själv
men ändå finns det ett svar
en inre kompass
en nattfjäril
som visar vägen

du är aldrig riktigt ensam

det är tomt
tungt
i bröstet
skammen över egocentreringen
hur du fastnar i dig själv
beror på samtidens kalla klimat
var inte rädd
skulden är inte bara din

svala skuggan smider planer
följer dig längs vägen
håller din hand
blåser ut ditt ljus och kysser din kind
du behöver inte ens ropa
han är redan där

du är aldrig riktigt ensam min vän