kroppen minns

egentligen är det så här:

kroppen minns
jag stryker längs med huden
och minns ett intrång
en annan hand
annan hud

kroppen minns
hur dina fingrar
följde mina linjer
kurvor och mjuka hålor
hur jag drunkande i känslan
förföll av desperationen
att få uppleva beröringen igen


kroppen förtränger
dina ord
hur de förvred mitt ansikte men mest
hur min hud kallnade
och ådrorna vred sig i vansinne

du tog mig
och jag såg det aldrig då
hur du lät mig stå tom och undrande
vid andra sidan midnatt
då du lagt dig för att sova
bort dina värsta drömmar


och nu har kroppens försvar
plötsligt reagerat
i efterhand
som en skugga som vaknar till liv

kroppen minns och skäms
stänger av och börjar om
som ett surrande lysrör
tänds upp och sticker
sönder allt med sitt sterila vita ljus

utplånar jag dig och dina spår