finnas kvar i någon
hur hjärnan
är svekfull
elakartad och manipulativ
drar slutsatser
jag inte vill veta
jag jämför dig
med de andra
och tror mig se ett mönster
hjärnan arbetar som ett
odjur
river och sliter upp
nya sår
öppnar gamla ärr
och krigsskador
på bilderna börjar du blekna
och är det inte typiskt
hur allt liksom
akvarell i vatten
rinner bort
går inte att rädda
och minns du mig om tusen dagar
tänker du på mig
någon gång
får jag plats
i dig
någonstans
någonstans?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar