svärtan

det här är en varning

du kallar det för ett lugn
där jag ser en ständig kamp
du står mitt i tumultet
och rycker på axlarna

inuti skriker jag:
sluta vara så jävla sval!
förstår du ingenting?!
jag känner något för dig!
jag som inte brukar känna
något alls...

du får mig att balansera
alldeles för långt ut på kanten
och du bryter ner mig
när du rör mig sådär
du är så säker
och det får mig att
rycka till mig handen och hjärtat

jag är svart inombords
men det kan du inte se
vänta bara
jag kommer att göra dig besviken
och jag hatar redan mig själv för det
du borde väja undan
nu

innan du smakar på svärtan
fastnar
och blir som jag